Barnvakt Stockholm

att aktivera eller inte aktivera. Det är frågan. 

Den här frågan har skvalpat hit och dit i mig sedan min dotter fyllde tre år. Vad vill jag att hon ska ha med sig i sin livsryggsäck?
 Kampsport? Piano?
Knatteskutt eller teaterkurs? Ska vi klippa ut siffror och göra rymdprojekt hemma?

När jag tänker detta så finns vetskapen om att vila, lugn och återhämtning knappast är överrepresenterat i vår vardag. Det är inte brist på aktivitet och intryck, varken hos stora eller små, vi brottas med utan motsatsen. Jag vet också att de stunder man lyckas med konsten att vara uttråkad – ja, då finns fantasi och kreativitet vägg i vägg. De otroligt fina sinnesstämningar som behöver tomrum för att uppstå. Borde jag oaktivera henne? Jag vill verkligen inte stressa henne eller få henne att tro att det är hennes prestationer som ger henne värde men samtidigt är kunskap viktigt och kunnande ger medvind i seglet när hon ska navigera genom en mängd år i skola och samhälle. För visst ger det trygghet att känna att man kan. Våga lita på sin egen kompetens. Skapa musik, springa fort och lyckas ha sin första föreställning. Vad förgyller livet? Och vad gör det inte? 

Hur tänker du? Förgyll debatten med dina värdefulla tankar.

Kommentera gärna: